Vilket rejs! Och vilken startlista. Världseliten, de rutinerade, de unga starka… och så vi! Vi visste att det skulle gå undan den här gången, och det gjorde det.

Tävlingen startade i ett vårsoligt Marstrand med en kort orienteringslöpning på Marstrandsön. Ut på klipphällar, genom skogsdungar upp på murar, genom samhället tillbaks till starten där kanoterna låg och väntade på oss. Föga oväntat låg vi långt bak, men vi hade ändå kontakt vilket kändes otroligt bra. Knappt en timme har redan passerat och solen sken från en klartblå himmel.

På väg ut ur sunden började vi leta efter varandras vågor, de var jättetydliga, men vi hittade inte flytet. Mikael som troligen är den starkaste paddlaren i laget hade plötsligt den långsammaste båten, men till sist hittade vi rätt och vi kunde hjälpas åt.

Efter någon timmes paddling kom vi till Älgön där ytterligare en kort orienteringssträcka väntade. Sträckan startade OK, våra växlingar var hittills väl planerade och snabba. Vi spikade kontroll efter kontroll, men plötsligt strämde det inte riktigt för oss och vi fick slita en stund extra genom fårhagar, buskage och bergshällar innan vi var på rätt stig igen. Kartan innehöll endast höjdkurvor och stigar så inga stängsel etc var markerade. Det är visst lätt att bli ivrig när det går för bra, en bäst frukt som vi visst inte smakat för sista gången.

En exemplarisk växling igen, vi rensar stranden på kanoter och ger oss iväg på sträcka nummer fyra. Erik navigerar tvärsäkert exakt den rutt vi bestämt sedan innan vid starka västliga vindar. Rätt kraftig sidsjö ner mot andra kontrollen som placerats längst ut på en stenbrygga precis där vågorna slog in. En rolig kommentar angående placeringen av kontrollen från en funktionär i följebåtarna -“Det var väl en orienterare som satte ut den”.

Ett sämre vägval där vi valt att gå på insidan av första stora ön pga motvinden visade sig vara riktigt dåligt då vattendjupet snabbt blev till knädjupt. Vi kämpade på och drog oss igenom det värsta men tappade dyrbar tid och avståndet till framförvarande lag växte ytterligare. I slutet av sträckan fick vi bära båtarna ett par hundra meter upp på en äng där våra första växlingslådor väntar på oss.

Äntligen (?) var det dax att åka inlines. Vi gör en skaplig växling och kommer iväg på inlinesen ganska snabbt., det är en ovan disciplin men vi håller ett skapligt tempo. Erik som är den mest oerfarna åkaren kopplar en snodd på Matts, som verkar ha hockeymusklerna i behåll och det blir en spännande åktur. Under sträckan passerar vi sträckor där det är omöjligt att åka, vi skall över berg, ängar, stigar och lite grusväg varvid inlinesen hamnar på ryggen, de flest på Matts rygg under löpningarna. Sammantaget går sträckan riktigt bra och vi spikar alla kontroller och vägval, vi närmar oss Bohus Fästning och plockar in lite tid på lagen framför. Funktionärerna är imponerade över hur tätt fältet är samlat så här långt in i tävlingen. Vi har nu kört ca 10 timmar.

Repmoment består av klättring uppför fästningen mur, ca 20m med jumarhantag. Mikael klättrar som sista man upp och får omgående rejäl kramp insida lår antagligen pågrund av ett trasig spänne sin ena inlines. Väl uppe får vi nya kartor på  en snabb orienteringssträcka inne på fortet, men det tar ett bra tag innan Mikael får liv i spirorna igen. Med lite stretching och ett väl valda ord kommer benen igång igen. Nåväl, lagets uttalade mål att få köra “full bana” var fortfarande rimligt eftersom vi passerade “repet” med två timmars marginal.

En ansenlig mängd kramphämmande dryck, bullar, kaffe, gels, bars, 60 minuter promenad på en 300 meters fin orientering är på väg ut från fästningen per cykel och siktar mot “fjället” som de kallat vägen ut från Kungälv. Jo, det var långt och backigt, men knappt tre timmar jättefin blandad cykling genom skogen till växlingsområde nr 3, en scoutstuga vackert belägen vid en sjö.

Vi cyklade hela vägen i dagsljus men nu hade det börjat mörkna snabbt. Under tiden som vi växlar ut för en lång löpning dundrar ledande laget Team Bergstrand överraskande in efter att ha avslutat sträckan som vi just skall påbörja. De genomförde den på ca 4 timmar, riktigt imponerande snabbt! Det är nu bäcksvart och vi kör igång lamporna och sticker ut med 24h meal i nävarna. Navigeringen är svår i det totala mörkret och det hade verkligen underlättat om vi lyckats komma innan skymningen, det är vårt första konstaterande. Vi spikar de första fyra kontrollerna, de är hyfsat lätt placerade. Den femte kontrollen chansar Mikael på ett vågat vägval och går kompasskurs rakt ut i spenaten. Vi följer efter genom träsk med lömska träsktroll, över höjder och extremt snårig skog. “Här skall den vara!” säger Mikael plötsligt och lyfter undan en gren – där är den! Snyggt Mikael! Hybrisvarningen är bortkopplad och vi kör spenatvägen mot kontroll 6 men viker antagligen av på en för tidig stig som inte finns på kartan, troligen väldigt nära kontrollen. Vi går av och an tills vi är helt vilse, det är ett myller av stigar, höjder och sumpmark och ingenting att orientera in sig på igen. Det finns bara ett alternativ för att säkert veta var vi är och det är att gå söderut tills vi kommer till åkermark och hus. Här går musten ur stora delar av laget och en viss “Ridå ner” känsla infinner sig.. Vi upptäcker att flera av oss slarvat i växlingen och tagit med fel energipåse. Vi tappar modet, börjar frysa och helt plötsligt känns tröttheten påtaglig. Efter lite testande av olika vägar för att hitta rätt står vi på ett fält med en udda form som vi känner igen från kartan och vi vet precis var vi är. Oklart hur många timmar som passerat. Nåväl, ett moralsikt sargat och energimässigt ganska svagt lag tar nu kontroll 6 och de övriga och avslutar sträckan, något molokna på hedervärda 8 timmar. Trotts detta har vi fortfarande tid, om än knapp, att klara full bana. Vi tar gott om tid på oss i växlingen för att äta, dricka, fylla rätt energipåsar och rigga cyklarna för en låång cykling i dagsljus.

Sträcka 9 är en 13 mil lång cykling som beräknas ta sex och en halv timme. Vi väljer att köra en liten omväg ut från TA för att slippa stökig stig direkt och låta benen komma igång. Det känns oändligt långt till första kontrollen. Matts och Hanna börjar känna av sömntrollen och efter ungerfär två timmar beodrar kapten Erik sovstopp. Matts somnar som en överförfriskad semesterfirare direkt i vägkanten och Hanna likaså. 8 min senare sitter vi på cyklarna igen och det är rätt häftigt vad ett par minuters sömn kan göra. Vi trummar på och sträckan känns väldigt enformig, upp för en backe , ner för en backe ungefär tusen gånger. Allt ser likadant ut. Mikael som slarvat med energiintaget under natten och fokuserat 100% på att hitta rätt efter navigeringsmissen börjar bli rejält sliten i benen. Efter ett par timmar börjar det regna rejält, så alla drar på sig goretex kläderna och trycker i sig extra energi. Cyklandet forsätter i timtal men till slut når vi TA1 där vi många timmar tidigare lämnat kajakerna för inlines. Tyvärr har vi missat repet med 40 min och måste nu paddla direkt tillbaka till Marstrand via en kontroll. Växlingen går rätt sakta. Vi paddlar ner till första och enda kontrollen i riktigt rolig medsjö, det blir till och med lite surf !

Passagen över till Marstrand bjuder mer på sidvågor än medvind men båtarna är stabil och rullar mjuk i sidovågorna som ibland bryter över skrovet. En lungt paddling genom sundet in mot Marstrand förut sista passagen där öppet hav blåser rakt in och nästa sliter paddlarna ur händerna på oss. I mål får vi Pommac och glada hejjarop från funktionärerna ! Det känns otroligt kul och peppade att de väntat in oss. Sen följer en kavalkad av roddande med utrustning, mat, dusch, sömn, frukost, hemresa etc.