Sista pappajobbveckan har börjat, nästa vecka är det åter till verkligheten. Samtidigt har träningsmässigt den sista nedbrytningsperioden börjat inför SM börjat, en tävling som startar om två och en halv vecka.

Tiden rusar iväg, att jag skulle ha varit hemma från jobbet i 6 månader, och att Linnea under den tiden skulle ha blivit 50% äldre känns helt verklighetsfrämmande. Mycket har hänt ändå som fått tiden att gå. Vi flyttade från vår skokartong till ett nytt radhus, det blev jul, nyår och alla helgdagar däremellan och efter. Februari och mars susade iväg av bara farten, vet inte riktigt vad som hände. I april var vi på semester i Asien och sedan är det dags att kvickna till!

Det har varit mycket träning också, och det har gått ganska bra ändå. Kan tänka mig att många barnlediga har det jobbigare än vad vi har haft, men visst har jag också haft perioder i soffläge. Senaste smällen kom faktiskt i Thailand. Efter två lite för hårda löppass med lite för dålig uppladdning på samma stekheta dag, fick alla virus och baciller i barnpoolen fäste. Jag måste få be om ursäkt för varje gång jag beklagat mig över frossa och halsont tidigare, nu vet jag hur det känns att vara sjuk på riktigt.

Väl hemma igen, hade vi ett sedan länge planerat långpass att genomföra i laget. Med långpass tänker vi tillräcklig långt för att testa om vi tröttnar på varandra, och hur vi i så fall hanterar det. Ett väldigt viktigt inslag inför årets planerade tävlingar som lär bli minst 24 timmar, och i Frankrike kanske närmare 100.

Det var ett fantastiskt pass där vi hann känna på varandras förmågor i olika discipliner, testa olika energistrategier och så vidare. Vi hade en kylig natt, men lördagen blev fantastisk med bleke och blå himmel i gryningen och en finfin sol som värmde oss under dagen.

Under mina första pappaveckor hade jag svårt att förstå hur tiden skulle räcka till, att ta hand om ett barn tar ju massor av tid, mycket mer än att jobba! Nu när rutinerna ett halvår senare sitter kan jag inte begripa hur jag skall kunna jobba igen – vem skall nu städa, laga middag, handla och fixa allt annat livsnödvändigt på dagarna? Svaret: Det kommer nog ta en stund, men snart är vi inne i ett nytt ‘som vanligt’ läge. Det finns ju dem som har fler barn och de allra flesta få ju faktiskt ihop det.

Det är nog snarare så att sötbrödsdagarna när jag kan dricka kaffe på maten, skriva blogginlägg och granska tävlingsPM när Linnea sover nu är räknade, en lyxig del av det lyxiga att få vara med sitt barn hela dagen, varje dag.