Efter en tuff sommar 2014, och en höst med mycket aktivitet som tagit fokus från träning och framtida mål, var jag övertygad om att jag kört i diket utan en klar plan hur jag skulle bärgas. Utan att veta riktigt vad jag gett mig in på under 2014 hade jag nog förväntat mig bättre resultat. Naivt kanske, och ja det var det nog. Jag undviker att spekulera i hur resultat skulle kunna ha blivit om jag gjort något annorlunda, en klok lagkamrat har förklarat att det inte finns OM i multisport. Resultatet blir alltid vad det blir, det finns ingen som är bättre än så. Givetvis skulle vi kunna ha gjort saker annorlunda under tävlingen, och vi hade kunnat träna annorlunda innan. Men det gjorde vi inte, vi lär oss och blir på så vis snabbare nästa gång.

Tack vare inspirerande lagkamrater, en fanatisk och motiverande coach, ny utrustning och inte minst en stöttande och tålmodig familj har jag utan att märka det kommit upp ur diket, starkare än någonsin. Utan att ens förstå hur det gick till, kanske med en del flyt, är jag åter på den linje som jag för mig själv stakade ut för snart två år sedan. Tankan på det gör mig än mer fokuserad och motiverad. Det ligger självklart en särskild anledning bakom denna motiveringsboost, och jag kommer att avslöja det snart.

Jag tittar tillbaks på de senaste två årens prestationer och framsteg och vet att denna säsong kommer att bli jobbig, smärtsam och bjuda på underbara minnen! Nedan finns några av de äventyrsminnen jag samlat i Sverige och Norge, och jag ser fram emot att få fylla på arkivet med något alldeles spektakulärt.

Kör hårt!