Efter en dryg månad med rehabövningar och träning med fokus att bli kvitt mitt löparknä verkar det äntligen ha gett med sig. Igår provade jag att springa ett distanspass igen, och knäet känns faktiskt bättre än någonsin! Jag pressade ganska hårt i motlut under en timme för att provocera fram någon känning, men lyckligtvis lyckades jag inte. Vad har jag då gjort? Utan att gå in på vad löparknä beror på har jag fokuserat på fyra saker.

1. Inga långpass, i varje fall inte löpning. På cykeln, sänk cykelsadeln en aning så att benet aldrig blir helt utsträckt.

2. Strecha

3. Massera

4. Fortsätt springa, men kort och hårt för att stärka de muskler som strechats.

Det finns massor av bra övningar för den som googlar på löparknä, följande fyra har jag gjortl, och gör fortfarande.

1. Denna övning har gjort underverk för mig, gjorde fruktansvärt ont i början, framförallt i ljumsken som faktiskt varit ett problem jag förbisett i ungefär ett halvår.

2. Nu mera lyckas jag pressa ner knäet till golvet med hälen, något som var nästan omöjligt när bilden togs i början av rehabiliteringen.

3. Skumrullen. Lägg låret på rullen och rulla fram och tillbaks så att rullen masserar låret hela vägen från knäet upp till höften. Framkallar kräkkänslor. Skit i det, för det är otrloligt nyttigt. Nu känner jag nästan inget obehag längre.

4. Strecha utsidan av lår och knä med denna kissnödiga position. Skall vara bra har jag hört, även om just denna övning påverkat mig minst.

Nu när jag äntligen kan springa obehindrat kommer jag lika fullt att fortsätta med dessa fyra övningar för att inte trilla tillbaks i löparknäfördärvet. Jag längtar efter att få springa långt i skogen igen, men jag kommer att vara försiktig med de första passen och känna efter noga.

Kör hårt!