Första passet efter en tids krasslighet vart inte riktigt som planerat.

Efter en veckas hemmavarande var jag hos doktorn igår för att reda ut varför jag inte kunde bli frisk från min förkylning och om det hade satt sig på balanssinnet på något sätt. Efter en timmes undersökningar med hörseltest, kontroll av ögonen medan huvudet skakades, okulärbesiktning av öron och näsa och massor av annat, visade sig allt fysiskt vara helt i sin ordning. Om jag är snurrig är det mjukvarufel… Nåväl, fler kontroller skall göras, men ännu har inget hårdvarufel upptäckts, och visst kan det vara stress eller inbillning. Det är ju omåttligt stressande att vilja prestera men inte kunna träna för att en förkylning aldrig går över. Eftersom jag mår som bäst när jag tränar kan det ju inte vara fel att fortsätta med det, eller? Det är läkarens kommentar. När jag berättade att 20 träningstimmar i veckan inte var ovanligt tittade han mig djupt in i ögonen och frågade allvarligt: -Varför det? Några minuter senare var ha istället väldigt engagerad eftersom han själv satsat hårt på cykling tidigare i livet.

Faktum är att jag kände mig betydligt piggare igår än på länge, trots lite slem i halsen var jag pigg i ‘mjukvaran’.

Cykeln var däremot lite trött. Rusade hem från jobbet för att sätta slang i framhjulet som varit platt i en vecka. Ventilen läcker… Snabbt gjort och iväg till Johan i raketfart med superstarka ben för att cykla Strava-segmentet han skapat, Stockholm Multisport Norra testtrail. Johan var redo så snabbt ut i spåret. Han hade 65 minuter recovery på schemat så supersnabbt gick det ju inte, dessutom var det ordenligt mörkt nu. Spännande! Knappt halvvägs in på spåret börjar bakhjulet pysa. Jahapp, det punkteringsfria hjulet slutar inte pysa, bara att sätta slang även där. Vill dock påpeka att de punkteringsfria hjulen är fantastiska, så bra att min reservslang hunnit skava sönder i cykelväskan efter att ha legat där lite för länge. Hmm.. bara att laga reservslangen. Fram med lagningslappar och försöka hitta hålet i mörkret. Johan hittar ett, men slangen läcker även efter att lagningslappen monterats… Bara att ge upp.

Väl hos Johan igen får jag en ny slang, monterar den på ett par minuter. Det har då gått exakt 65 minuter sedan vi gav oss iväg. Då är det bara att trampa hem, men jag passade såklart på att slå några personbästa på Stravasegmenten på vägen. Om träningspasset blir kass, så får man väl utnyttja transportvägen dit och hem.

På söndag blir det Tjurrus. Inte något A-lopp för min del, men det är en kul grej och ett riktigt bra träningspass inför SM senare i oktober. Kommer nog att genrepa lite ikväll på Ursviks Extremspår, det var alldeles för längesen.

Gött att vara på banan igen.