Det är stora avstånd mellan lagen och portalen till växlingen är tom.

I slutet av orienteringslöpningen visste vi att vi låg bra till, det fanns en möjlighet till topp 10 enligt rapporter från skogen. Det var riktigt tungt nu, jag hade dragit Johan under hela sträckan men beskedet gav oss lite ny, välbehövlig energi. Från sista kontrollen in till växlingen hade vi 10:e bästa tid vilket känns riktigt bra! Genom växlingen med kopplad snodd, lastade av de tomma flaskorna och ut igen till det sista momentet; madrasspaddling. Vi ut strax före ett annat lag, men de gjorde ett smartare vägval och vi låg jämsides resten av sträckan. De gjorde dock en starkare löpning till målet så vi sprang lugnt de sista 200 metrarna och kände oss rätt nöjda ändå. Vi kramade om varandra, tittade på klockan som visade fem timmar. Strax därefter fick vi beskedet om en kontrollregistrering saknades!? Vi kunde knappt tro det men vi hade inte tid att reflektera. Med en förväntad tid på 3,5 timmar hade vi plötsligt bråttom där ifrån.

Men vi tar det från början. Vi startade starkt och kom ut från prologen in till växling som 11:e lag. Det var en löpning genom till större delen tuff, obanad terräng, drygt två kilometer.

Snabbt in i växlingen, på med hjälmen, i med näring och vätska och ut igen, denna gång med cykeln och vi lämnade växlingen som 8:a! Vi visste att cyklingen var snabb eftersom PM visade att 20 km fågelvägen förväntades avhandlas på drygt en timme. Vi sökte snabba vägar och gjorde det hyggligt. Strul med kartställ och taktisk miss i sko/pedalval samt lite fipplande i orienteringen gjorde att våra starka cykelben inte kunde ge laget rättvisa. Cyklingen var annars fantastisk på det bästa som cykling i Hellas kan erbjuda. När vi stämplade in växlingen hade vi tävlat i två timmar drygt och vi låg 12:a efter nästan 33 km och alldeles för lång tid.

Bra växling och ut på paddlingen. 400 meter löpning till ilägget, på med flytväst och ner till sjön. Paddlingen gick ut på att paddla en nära trekantig bana fyra varv. Det låter okomplicerat, men att hålla bra fart så länge är ganska slitsamt. Det blåste en del så det var bitvis riktigt tufft att hålla rätt kurs. Med domnade ben, över en timme i den ranka kanoten, sprang vi stapplande tillbaks till växlingen för tredje gången. Vi hade nu tävlat i 3,5 timmar och låg kvar på 12:e plats.

Vi är här på väg ut på den ödesdigra orienteringslöpningen.

Ut på orienteringslöpningen. Nu var vi båda ganska trötta i både skalle och lemmar, efter bara 100 meter kopplar vi snodd. Vi kom i allafall iväg skaplig och hade 7:e bästa tid till första kontrollen. Spot on! Andra gick skapligt och vi ligger nu 11! Sedan händer något som inte får hända. Vi släpper fokus ett ögonblick är är plötsligt på väg till fel kontroll. Helt hjärndött trummar vi ovetandes på, jag drar och Johan navigerar, lika tappra båda två. Snodden är stundom som en fiolsträng och vi sliter som dårar. Navigeringen fortsätter ganska bra och vi har skapliga sträcktider in till växlingen.

Vad har vi då lärt oss? MASSOR!

Vad vi gjorde för misstag har vi redan avhandlat, det är snart gjort. Vad gjorde vi bra då? Jag ser mig som nybörjare inom konditionsidrott och började träna multisport aktivt för knappt ett år sedan. Mina ambitioner är, som ni också kan läsa om mig på bloggen, att placera mig top 10 i cupen, nästa år! Johan har erfarenhet sedan tidigare av multisport men satsar nu på extrema mountainbike långlopp och tränar väldigt lite löpning och ännu mindre paddling. Vi hade innan tävlingen aldrig paddlat Acron tillsammans och det var min tredje tur någonsin i en sådan kanot. Detta var dessutom min allra första tävling i Svenska multisportcupen.

Med sådana förutsättning, tillsammans med alla andra misstag, avancerade vi ändå från 12:e till 11:e plats efter 3 timmar och 43 minuter. Om vi inför nästa år fokuserar på denna här sporten har vi stora möjligheter att placera oss riktigt bra och mitt mål ligger väldigt nära till hands.

Jag kan gräma mig till döds för felnavigeringen och den förlorade placeringen och möjliga cuppoäng. Eller så är jag bara grymt nöjd med vår prestation och indikationen på vad vi kan leverera. Jag väljer det senare, och om en månad är det Svenska mästerskapen i sprint där jag och Johan kör igen. Då skall vi komma ihåg allt bra och dåligt vi lärt oss av denna fantastiska septemberdag i Hellas.

Varmt och skönt, skall visst ha varit 16 grader i vattnet

Flera olika tekniker för madrasspaddling provades i både solo och duo klasserna

De nypumpade madrasserna väntar otåligt på att få en våldsam åktur runt ön strax utanför