Hemsedal har jag endast träffat på flyktigt tidigare, och då särskilt i vinterskrud. Den lilla byn görs sig väldigt vacker både på sommaren och vintern, eller tidigt höst som vi väl ändå får kalla det nu.

En av höstens stora tävlingar, åtminstone i min värld, skulle hållas för tionde gången på denna plats, och nu var det dags.

Tävlingen är av rogaining-typ, det vill säga att man på en utsatt tid skall samla poäng genom att orientera sig till olika kontroller, som genom sin placering i avstånd och svårighet är viktade i sin utdelning. Här finns 60 kontroller och tiden är 6 timmar. Vi tävlar i lag om två personer, och jag körde med Johan Lilja.

Efter riktigt lång resa under fredagen var det dags för registrering, mat och vila. Lördagen inleddes givetvis med gröt och ägg, innan cykel och packning gicks igenom ytterligare 19 gånger. I området för start och mål vajade kartorna knappt i den obefintliga vinden i väntan på startskottet.

PANG! Minns inte att det gick något skott, men alla tävlande var med i nedräkningen och slet till sig sin paxade karta när klockan slog 10. Nu vajade snöret ensamt medan alla lag susade iväg, eller som vi, stannade till och fokuserat ägnade en minut åt att planera dagens vägval.

Sju minuter senare var kartorna fulla med spår av markeringspennor, istoppade i kartfodral på kartställen. Planen var lång ifrån glasklar, men det fanns i varje fall en idé och några kontroller att börja med för att känna hur avstånden och höjdmetrarna på kartan skulle kännas i skala 1:1.

Varje kontroll hade sin utmaning, och en av de första vi tog var denna efter en stigning på ca 300 höjdmeter. Kändes mosigt, men bra att ha klarat av det utan att ta ut sig alldeles.

Vi pressade vidare, ner för hela backen igen och sedan upp för nästa. Denna gången var backen både längre och brantare. Backen kändes dock inte oändligt lång eftersom flera kontroller, mer eller mindre utmanande, var placerade efter vägen. När vi cyklat så långt som det var cykelbart var vi 500 höjdmeter ovan backens fot, sedan började nästa klättring till fots om ytterligare 200 meter. I denna klättring började Johans ben att strejka, krampnypen kom tätt och vi försökte vila på någon form av effektivt sätt. När vi hittade stigen gav jag Johan en hand i ryggen för att avlasta och vi var på gång igen. Väl på uppe på fjället kopplade vi snodd, ett fjädrande snöre mellan oss, så att jag sprang med Johan bakom och snodden något spänd.

Här är vi på vår löpnings högsta punkt och Johan har plågats med krampen i över en timme. Ytterligare en timme senare har vi tagit ganska mycket poäng trots allt och vi är tillbaks vid cyklarna. En oändlig nedförsbacke till nästa kluster av kontroller kom som ett slag i magen, jag var kall efter att ha badat lite uppe på fjället, men Johan är tekniskt duktigare än jag, så han stod på i 60 km/h och jag försökte följa med i rena förskräckelsen på den smala, kurviga vägen med rullgrus.

Med en och en halv timme kvar gällde det att knipa så många, lättorienterade kontroller som möjligt. Vi hade inte bommat hittills, och tänkte inte göra det heller. Vi tog oss sakta närmare målet för varje kontroll och fipplade tillslut till oss ett par kontroller i Hemsedal by som gav oss några välbehövliga högpoängar. Tiden började bli knapp dock, och det var bara att trampa för allt vad tyglarna höll för. Johans kramp hade äntligen stillat sig, men nu började mina vader nypa i jakten mot klockan. Jag tittade bak och såg att inte bara Johan, utan även en hop med lag låg på min rulle som nu Johan fick ta över. Han tog oss tryggt till målet med någon minuts marginal.

Timmar av spekulerande om vilken placering vi skulle få passerade, timmar av bastubad, gott sällskap och middag. Sen, sent omsider, fick vi vet att vi trots Johans krampande ben, ramlade in på 25:e plats av ca 140 startande varav 119 fick ett godkänt resultat. Vi gissade i ovissheten på allt från plats 35 till 50.

Utan att titta vidare på spridningen av lag i resultatlistan är jag jättenöjd. De utmaningar vi definierat före tävlingen var navigeringen och framförallt det initiala vägvalet. Vi lyckades mycket bra med navigeringen, tvekade sällan och lyssnade till våra egna beslut. Jag var grymt starkt, och det vet jag att även Johan är när kroppen låter honom vara det.

Tack för ett grymt lopp! Särskilt tack till funbeat.se, samt Johan Lilja och Lapierre Adventure Race Team Sweden. Läs Johans version och se mera bilder på hans blogg genom att klicka på länken ovan.