Förra veckans träning var tuff och jag såg fram emot ytterligare en hård vecka innan det var dags att vila inför AIM Challange i Hemsedal nästa helg. Faktum är att veckan gjorde mig rätt sliten, mer sliten än jag vågat erkänna. Låg på energi fast jag ätit och sovit bra, svårt att få upp pulsen, lite tufft med motivationen och en kroppstemp omkring 36. Har tagit det lugnt nu ett par dagar. Tajming (eller god planering) har gjort att jag jobbat nära hemmet och sparat många mil transportcykling, sparsamt med aktiviteter på kvällarna; fokus på mat och sömn.

Det har givit resultat och jag känner mig mycket starkare nu. Trampade iväg till klubbens planeringsmöte igår och hade med grejer till en timmes MTB-cykling som anslagits på hemsidan. Väl på sadeln kändes benen ordentligt stumma. Suck – ska jag aldrig bli pigg!? Troligen sedan det långa multisportpasset med Johan i söndags, men det slog mig först senare. Jag tog i lite till, och snart släppte det. Endorfiner! Pressade på lite till, om än försiktigt, hela vägen till jobbet i Segeltorp som var första stoppet. Svettig – Ja. Puls – Ja. Trött – inte så värst. Ont i kroppen – nä, inte någonstans. Dags för glass – lätt!

Fortsatte senare i god tid till Hellas, hade svårt att ta det lugnt och var framme alldeles för tidigt. Njöt i kvällssolen på en klipphäll i väntan på klubbkamraterna som skulle komma en dryg halvtimme senare. Ett annat jättegäng av entusiaster hade samlats för lite cykling. Vi såg dem dock aldrig förrän vi var på väg tillbaks och passerade Hellas bilparkering där bil efter bil lastades med skogsdammiga bergsvelocipeder och frustande, stolta motionärer. Härligt.

En timme fantastisk MTB, blandat tekniska och snabba stigar med i så bra förhållanden som man knappt vågar drömma om. Lyckades med en liten flygtur på vägen som roade kamraterna bakom. Nej, inget skadat, landade mjukt i blåbärsriset.

Klubbens upptaktsmöte avhandlades därefter, träningshungriga multisporthjärnor sprudlade av idéer och uppslag för vinterhalvårets träning. Skidläger, långa adventure race-träningar, nattorienteringar, teknikträningar i paddling… I kulisserna tasslades det om bansträckningen för STAR bland dem som inte skall vara med och tävla. MTB-sträckan hade visst testkörts medan jag låg i solen och slumrade.

Efter en lugn cykeltur hem i gott sällskap och med drömmar om regelbundna klubbträningar i Norrort landade jag i soffan med en enorm tillfredställse. Kroppen funkar bättre igen, vädret har varit fantastiskt och klubbkamraterna levererar engagemang, energi och motivation – heja Stockholm Multisport.

Jag är fortfarande lite svag så det är bara att fortsätta ladda med mat och sömn, träningen får komma igång när kroppen tillåter – ingen stress. Det är trots allt viktigare att vara stark på tävlingen nästa helg än att få ihop så mycket träningstid som möjligt. Jag kommer roa mig med att hämta hem min surfski till sitt nya bo, syna utrustningen till AIM Challange in på bara muttrarna, granska gamla kartor och låtsasorientera i Hemsedal och dammsuga internet på tips inför denna utmaning.